Tre månader tillsammans.

 

Och nu har jag flera gånger försökt börja skriva, skriva om de här tre månaderna. Men lika många gånger har jag suddat ut det igen. Inga ord kan beskriva hur fantastiska de här tre månaderna har varit.

Hade en härlig dag tillsammans med mitt hjärta igår. Låg och pratade i timmar om allt och ingenting. Det känns så skönt att bara vara, att flera timmar kan gå utan att man märker det. Tog även en tur hem till svärföräldrarna för att lämna tillbaka en barnstol som blev glömd i bilen. Sen bar det av till Skäralid och det blev en härlig promenad i ungefär två och en halv timme. En härlig dag <3

 

 

 

 

Det ser troligtvis ut som om jag har sovit med en galge i munnen när jag ser den här lille grabben, bedårande söt!

Såg lördagens program av "Så mycket bättre" och det var Miss Lis dag. En av de andra valde att göra en tolkning av låten "I heard of a girl". En gripande låt. En låt som hos mig väcker många tankar.

 

Det är när jag hör sån här musik som jag tänker efter. Lutar mig tillbaka i soffan och får kalla kårar och gåshud över hela kroppen som vägrar försvinna. Och nu ska ni inte misstolka mig, gåshud kan i vissa fall vara en bra grej, men i det här fallet är det gåshud av obehag.

 

Så många barn och ungdomar, men även vuxna som utsätts för det här, som jag tror kan vara ett av i-lands ländernas största problematik. Så många som lider, på grund av vissa idioter inte tänker sig för. För att de inte tänker steget längre, för att de tror att de själva ska må bättre av att trycka ner andra. Eller de som mår dåligt själva, och ser de som en anledning att klanka ner på andra - men det som de inte tänker på att de kanske gör deras liv till ett lika stort helvete som de tycker att deras eget är.

 

Jag önskar att folk hade haft vett nog att behandla andra som man vill bli behandlad själv. Ibland är livet svårt, men det är det för alla. Alla människor måste ibland prioritera. Vissa har det jobbigare än andra - men samtidigt får man inte glömma att alla människor har sina tyngder. Alla har vi något som tynger våra axlar, på ett eller annat sätt.

 

Ibland är det svårt, det kan vara en hårfin marginal mellan att må bra själv, eller att göra någon annan ledsen. Men allt jag kräver är att man försöker. Försöker vara en god medmänniska. Ibland gör man rätt, ibland gör man fel - alla är vi mänskliga. Men om jag en gång till får höra ursäkter som: "Jag visste inte att hon/han mådde dåligt", "Jag är inne i en dålig period just nu" eller "Jag har svårt att läsa av människor" så kommer jag flyga i taget. Säg inte elaka saker till varandra. Säg inte saker du inte menar. 

 

Jag säger inte att det är lätt, för livet är inte lätt. Men så länge man gör sitt bästa, så kan man inte göra mer. 

 

Men jag ber er, tänk efter en extra gång, tänk på hur andra kan tolka det du säger, tänk steget längre, tänk längre än näsan räcker, tänk på mer än dig själv. 

 

Egentligen skulle jag vilja påstå att det är en ganska enkel ekvation - behandla andra såsom du själv vill bli behandlad. Ta hand om dig själv och ta tillvara på alla underbara personer i din omgivning, ta ingenting för givet. Livet är skört, behandla dig och andra med den respekt du och de förtjänar!

 

 

För er som inte har hört låten innan, jag presenterar härmed fantastiska Miss Li. Tankeskaparnas mästare.

Kärcher Fönsterputsare WV50+