#45
Ytterligare ett inlägg jag vill dela med mig av:
Jag läser Psykologi B i skolan, där jag nu gör ett fördjupningsarbete om anorexia nervosa. Har hittat en bok om detta, där vi läste att vissa väljer denna sjukdom som en livsstil.
Vi gick in på google, där vi hittade massor av sidor om just Pro Ana, en som de kallar det, en livsstil. Det finns mängder med sidor fyllda med dieter, där du får veta hur fruktansvärt äcklig du är om du är 165cm lång, och vägen 60 kilo. Det anses som äckligt, helt vidrigt.
Jag kom även in på en sida där det första jag läste var: Ni som tror att anorexi är en sjukdom kan lika gärna gå härifrån, nu förstår ändå ingenting!
Okej?
Jag fortsätter läsa. - Vi lever lite sundare, lite smalare. - Vi vägrar dras in i ett samhälle där man bara blir tjockare och tjockare.
Jag känner riktigt hur hela jag blir ett ända stort frågetecken. Att sjukdomen påverkar en människa psykiskt kan jag förstå. men det här? det är nog mer än jag kunde ana.
Jag läser ytterligare en bit till: Jag lever med Pro Ana. Jag lever tillsammans med Pro Ana. Och jag är inte sjuk. Bara en aning smartare än ni som inte förstått tjusningen med att inte äta, se kilona rasa, och tillslut få känna dom rena, vackra benen.
Det är fruktansvärt. Jag tänker då på de sidorna som handlar om pro ana, det utför en sån masspsykos.
ör att avsluta detta, lagom uppstirrad som jag är, eller rättare sagt skrämd, berörd och frågande. så tycker jag att vi alla måste se på oss själva och på våra vänner. Om man ser någon som är på väg ner i klaveret, hjälp dem upp. om man kommer på det i ett tidigt stadium kan du göra något åt det själv, Men om man låter det gå för långt, utan att söka hjälp, kan det vara döden som är din, eller din väns utväg från sjukdomen.
#44
Vidare till att ta bort gamla blogginlägg i den gamla bloggen. Vill dock dela med mig av några. Här kommer det ena:
1994 utrbröt ett folkmord i Rwanda. Idag, 15 år senare, är det på väg att glömmas bort.
När jag var fyra år, satt jag och min syster och lekte tillsammans, vi hade inget vi behövde oroa oss för.
Om jag hade varit född som tutsi i Rwanda istället, hade jag och min familj varit på flykt. Jag hade kanske till och med sett någon av mina familjemedlemmar slakats med en machetas.
Om jag hade varit född som hutu i Rwanda, då hade jag kanske fått se min pappa med en machetas i handen, slakta människor som tidigare varit familjens vänner, kanske mina grannar.
Jag kan bara föreställa mig hur det måste ha varit för barnen som växte upp under dessa förhållanden. Att se personer som en gång stått mig nära bli slaktade. På grund av att de är tutsier.
De här barnen är nu runt 20 år. De bearbetar säkert fortfarande sina upplevelser. I början fick de mycket stöd från oss länder runt omkring.
Men som det ofta är, glömmer man bort katastrofen när det har gått en tid. Och nu när folkmordet börjar glömmas, det är kanske nu de behöver oss som mest? När de känner att de inte har någon att stödja sig mot?
Det här hände när jag levde, vi kan inte glömma bort det här.
Vi måste minnas, precis som vi minns natzi-tyskland, ska vi minnas hur tutsier blev slaktade, bara precis för att de var tutsier.
Vi måste minnas, för att vi ska kunna förebygga, och för att vi kanske en dag kanske kommer tvingas att stoppa.
1994 utrbröt ett folkmord i Rwanda. Idag, 15 år senare, är det på väg att glömmas bort.
När jag var fyra år, satt jag och min syster och lekte tillsammans, vi hade inget vi behövde oroa oss för.
Om jag hade varit född som tutsi i Rwanda istället, hade jag och min familj varit på flykt. Jag hade kanske till och med sett någon av mina familjemedlemmar slakats med en machetas.
Om jag hade varit född som hutu i Rwanda, då hade jag kanske fått se min pappa med en machetas i handen, slakta människor som tidigare varit familjens vänner, kanske mina grannar.
Jag kan bara föreställa mig hur det måste ha varit för barnen som växte upp under dessa förhållanden. Att se personer som en gång stått mig nära bli slaktade. På grund av att de är tutsier.
De här barnen är nu runt 20 år. De bearbetar säkert fortfarande sina upplevelser. I början fick de mycket stöd från oss länder runt omkring.
Men som det ofta är, glömmer man bort katastrofen när det har gått en tid. Och nu när folkmordet börjar glömmas, det är kanske nu de behöver oss som mest? När de känner att de inte har någon att stödja sig mot?
Det här hände när jag levde, vi kan inte glömma bort det här.
Vi måste minnas, precis som vi minns natzi-tyskland, ska vi minnas hur tutsier blev slaktade, bara precis för att de var tutsier.
Vi måste minnas, för att vi ska kunna förebygga, och för att vi kanske en dag kanske kommer tvingas att stoppa.
#43
Tar bort gamla kort från bdb. Förintar sakta mitt liv från internet :) Men hittar en del skumt. Själv har man skrivit saker som:
Att drunkna i musikens vatten. Att sugas ner till botten. Se omvärlden försvinna. Att bara höra musiken. Känna hur kroppen rör sig i takt till musiken utan att du egentligen anstränger en ända muskel, det händer ändå. En värld utan musik är ingen värld. Universum hade slutat snurra utan musik. Men om universum slutar snurra, sätter jag i min mp3 och snurrar runt i min egna lilla värld
och
Drunkar i musikens värld. Du kan va lugn - jag kommer tillbaka lagom till imorgonbitti.
Att drunkna i musikens vatten. Att sugas ner till botten. Se omvärlden försvinna. Att bara höra musiken. Känna hur kroppen rör sig i takt till musiken utan att du egentligen anstränger en ända muskel, det händer ändå. En värld utan musik är ingen värld. Universum hade slutat snurra utan musik. Men om universum slutar snurra, sätter jag i min mp3 och snurrar runt i min egna lilla värld
och
Drunkar i musikens värld. Du kan va lugn - jag kommer tillbaka lagom till imorgonbitti.
#42
Dagarna går. Den senaste tiden har dagarna fyllts med massor av saker att göra. Om jag hade lagt dem på hög hade högen troligtvis blivit högre än vad jag är lång. Men nu, äntligen, är examensarbetet färdigt för inlämning vilket känns så otroligt skönt. Har aldrig längtat så mycket till min examen som jag gör nu.
Igår firades min fina. 25 år fyllde han minsann. Så i förrgår när han var på jobbet passade jag på att storstäda lägenheten så att han skulle slippa det när han kom hem. Tyckte att han var värd en ledig kväll :) Igår bakades det kladdkakor och sen blev det lite fix inför kvällen. Sen kom både hans och min familj hit och firade. Mysigt! :)
Förövrigt kan jag bli irriterad på det svenska folket emellanåt. Kan ibland bli rädd för mänskligheten, på riktigt. Varför? Jo...
... Musikhjälpen avslutades i söndags kväll. Tillsammans har det svenska folket samlat in 23 301 823kr!!! Och jag är så stolt. Stolt över mig själv och alla andra som har bidragt till ett drägligare liv för så många människor.
Men det som gör att jag börjar koka inombords är när jag läser; "Åååh, nu drar musikhjälpen igång. Jävla skitprogram. Fattar inte varför vi ska skänka pengar till andra länder. Vi borde hjälpa våra egna först".
Okej. Har faktiskt lite synpunkter på det här resonemanget:
- Jag har, efter att ha läst alla era inlägg och kommentarer (på facebook) förstått att ni tycker att vi borde ge pengar till våra gamla eller till sjukvården först. Jag förstår. Men - Jag vill tillägga en sak. I Sverige finns det organisationer, förvaltningar och gud vet allt som arbetar för att alla människor i sverige ska må bra. De arbetar för att alla ska ha tak överhuvudet, få mat i magen och kunna ha en liten summa pengar att klara sig på. Musikhjälpen skänker pengar till människor för att de ska få rent vatten. Något vi tar för givet i sverige. 2000 barn dör varje dag på grund av att de inte har rent vatten. Det betyder att det dör mer än ett barn varannan minut på grund av att de inte har tillgång till rent vatten.
- Ni som har synpunkter på att det finns människor som jag som skänker pengar för att hjälp andra att få ett lite drägligare liv. Ni behöver inte skänka pengar. Ni får gärna hjälpa våra egna först om ni vill det. Men gör ni det? Eller sitter ni bara ner i er soffa, dricker öl och spelar tv-spel och klagar på att människor engagerar sig? Engagerar sig och skänker pengar till något som du inte verkar tycka är det optimala? Innan ni klagar på andra, tänk efter varför pengar skänks. Tänk efter hur de människorna har det som får hjälp av dessa insatser. Tänk efter vad du själv gör. Du granskar dig själv och jag tackar på förhand.
För övrigt önskar jag att folk hade sett saker ur ett lite större perspektiv. Sluta klaga på att disney klipper bort scener från kalle ankas jul (det har en väldigt vettig förklaring, om ni bara vill se hela historien), sluta gnäll över att pepparkaksgubbar är rasistiska, sluta jämföra luciatåget med ku kux klan, sluta gnäll över att det var en rappare som hade ett litet inslag i årets luciatåg. Vad är det mer er? På riktigt?. Jag hajar inte. Om personer bara hade fått ett lite bredare perspektiv på saker och ting, sett saker ur mer än sitt eget perspektiv hade nog mångas liv förändras till det enklare. Jag citerar min vän Petro: Djur plågas, människor får kroppsdelar bortsprängda i krig, i Nordkorea köper ledarna hellre vapen än ser till att folket får mat och här på Facebook rasar raseriet över bortklippta scener i tomtens julverkstad. Alla problem är ju stora problem, eller hur?
#41
#40
Dagens citat av Jonas Gardell:
Nån skrev argt att "Gardell suger!" Ja men det är väl klart att jag gör. Och riktigt bra dessutom om jag får säga det själv!
Underbara människa.
Nån skrev argt att "Gardell suger!" Ja men det är väl klart att jag gör. Och riktigt bra dessutom om jag får säga det själv!
Underbara människa.
#39
Ett skepp kommer lastat!
Med vadå?
En bildbomb!!
För att vara mer exakt - en bildbomb från julbakardagen i Lund den 24 november 2012.
#38
#37
Lyckades övertala Christoffer att han skulle ha julgran hos sig eftersom han bor större än mig (vet förstås inte om jag ska kalla det övertala, snarare fråga). Så för lite mer än en vecka sen åkte vi iväg och köpte en plastgran på ÖoB. 99 riksdaler. Som hittat kan man ju tycka.
Blev alldeles för nyfiken på hur den såg ut så granen vecklades ut. Och ja - there it is. En gles jäkla gran som bara har barr på halva grenen. Såg sådär ut. Dock kläckte vi den briljanta idén att vända grenarna framåt, för att få den lite fylligare. Numera har vi alltså en halv gran i hörnan på vardagsrummet. Bättre än inget :)
Såg förresten att Annelie, en tjej som jag red i samma klubb som när jag var yngre, har fått ge ut en bok. Stort grattis!!! :)
#36
#35
Är numera inne på min fjärde antibiotikakur (osäker på det kanske till och med är femte) det här året. Den är även den tredje kuren de senaste sju veckorna. Joooodå så att. Nu är man på gång.
Förövrigt hade jag ju kunnat köpa mig ett nytt immunförsvar på loppis för en krona eller två, det hade troligtvis varit bättre än det jag har...
Förövrigt hade jag ju kunnat köpa mig ett nytt immunförsvar på loppis för en krona eller två, det hade troligtvis varit bättre än det jag har...
#34
Vidrigt läskigt. 100 spänn på att jag hade kissat på mig.
