En liten uppdatering,
Virkningen har nu resulterat i en svart liten ruta 11x11cm. Det ska bli ett lapptäcke har jag tänkt. Eller en liten filt. Vi får se. Kanske blir något att sitta på ute på balkongen i sommar.

Nu är det stora mysteriumet - hur tusan fäster man skiten?

Försöker lära mig att virka. Tar hjälp av internet för att förstå hur jag ska göra

Resultatet? Det går skitdåligt. Det blir skitfult.

 

Igår fyllde mamma år och idag fyller min syster år. Denna veckan är fullsmockad av familjens födelsedagar som ni kanske har märkt, alla tre fyller år samma vecka :) Typiskt nog är jag fortfarande inte bra, vilket innebär att restaurangbesöket ikväll blev inställt. Men förhoppningsvis orkar jag med ett litet minibesök imorgon, det får tiden utvisa! :)

Grattis på er, mamma litegrann i efterskott och Jessie idag! <3

 

Okej, nu är det så här att jag vill höja en varningens finger. Till alla er där ute som tänker "Lilla Lisa hade nog tyckt det var roligt med en egen ponny, det ska hon få i födelsedagspresent. Dååå blir vi världens bääästa föräldrar".

 

Nej. No. Aucun. Ez. Ei. Ne. Hayir. Nicht. Ne. 

 

Tänk igenom, snälla ni. Både en och två gånger. Ponnytiden var helt underbar. Att ha en egen häst var få förunnat och det var helt underbart, verkligen.

MEN - Det är så viktigt att veta vad man ger sig in på. Att ha kunniga föräldrar, eller få hjälp av och omge sig av kunniga personer. Det är ytterst viktigt, för hästens välbefinnande men även för både din och hästens säkerhet.

 

Varför jag skriver det här? Jo, jag tittar nämligen på programmet Ponnyakuten som går på svt. Här kan man se många exempel på hur det kan gå om man inte vet vad man håller på med. All heder till alla de barn som tar modet åt sig och vågar söka till ett sånt här program, ni ska ha en stor eloge!

 

Hästar är djur. Det är viktigt att tänka på det. Hästar reagerar inte eller beter sig inte exakt likadant varje dag. Precis som du inte gör. De är levande varelser, som behöver gränser, precis som vi. De behöver kärlek, de behöver få vara hästar. Så som vi behöver få vara människor. Med andra ord - Skaffa er kunskap innan ni skaffar er en häst. 

Igår fyllde min fina älskade pappa år. Grattis pappa! <3

 

Världens bästa <3

Idag har jag äntligen tagit mig tid att titta på programmet "Mia på Grötö". Vilket underbart program!
Hjärtligt och fint. Intimt och personligt. Jag tycker att Mia är en så himla härlig person.

Det här vill jag ser mer av! :)

 

Förresten, glöm inte att gå in och rösta:
http://www.publiceye.ch/en/vote/

 

Igår var dagen. Dagen med stor D. Dagen när vi gick upp med vårt examensarbete och dagen när vi även opponerade. Nervositeten var ett faktum.

 

Dagen började med att jag gick ut och skulle skotta fram bilen från snön. Tidspessimist som jag är så var jag ute i väldigt god tid. Kallt var det också, minus 17 grader. Brrr!! 

Kommer ut till bilen. Lyckas först inte låsa upp den från förardörren. Blir lite arg eftersom nycklen fastnade i nyckelhålet. Men lyckas få ut den och låsa upp bilen från passagerardörren istället. Skönt! Sopar av all snö från bilen och ska sen ta isskrapan från förardörren, vilket sker lagom till Therese anlände. Öppnar förardörren, och ska stänga den igen så jag kunde skrapa rutorna. Men. Nej. Det gick inte. Dörren gick inte att stänga.

Vi puttade, drog från insidan, knuffade, allt. Allt som vi kunde komma på gjorde vi, för att stänga dörrfan. 

Det hela slutade med att vi fick köra hem den till thereses föräldrar, eftersom bilen skulle stå lite säkrare där. Så jag fick helt enkelt ta ett bra tag i dörren och krampaktigt försöka hålla den stängd, i cirka 1 mils bilfärd. Väl framme kan jag ju säga att jag hade en mjölksyra från helvetet i armen som hållt fast bildörren hela vägen.

 

Hur som haver. Dagen D gick bra i skolan. Vår uppsats blev godkänd och opponeringen gick super. Känns riktigt skönt! Nu återstår bara lite kompletteringar idag och sen är det EXAMEN på fredag. Galet!!!!

 

Dagen avslutades med att jag låg blixtstilla i sängen i ett av de värsta migränanfallen jag haft på länge. Blixtstillheten var eftersom jag inte vågade röra mig, jag var säker på att jag antingen skulle kräka eller att huvudet skulle explodera  - lyckligtvis hände inget av det.

 

 

Svenskarna lägger 800 000 000 kr på tapeter varje år.
Svenskarna läger även 21 000 000 000 kr på inredningsdetaljer årligen.



Med tanke på de här siffrorna borde kanske inte folk ifrågasätta att jag skänkte 50kr till musikhjälpen..