Ytterligare ett inlägg jag vill dela med mig av:

Jag läser Psykologi B i skolan, där jag nu gör ett fördjupningsarbete om anorexia nervosa. Har hittat en bok om detta, där vi läste att vissa väljer denna sjukdom som en livsstil.

Vi gick in på google, där vi hittade massor av sidor om just Pro Ana, en som de kallar det, en livsstil. Det finns mängder med sidor fyllda med dieter, där du får veta hur fruktansvärt äcklig du är om du är 165cm lång, och vägen 60 kilo. Det anses som äckligt, helt vidrigt.

 

Jag kom även in på en sida där det första jag läste var: Ni som tror att anorexi är en sjukdom kan lika gärna gå härifrån, nu förstår ändå ingenting!

 

Okej?

 

Jag fortsätter läsa. - Vi lever lite sundare, lite smalare. - Vi vägrar dras in i ett samhälle där man bara blir tjockare och tjockare.

 

Jag känner riktigt hur hela jag blir ett ända stort frågetecken. Att sjukdomen påverkar en människa psykiskt kan jag förstå. men det här? det är nog mer än jag kunde ana.

 

Jag läser ytterligare en bit till: Jag lever med Pro Ana. Jag lever tillsammans med Pro Ana. Och jag är inte sjuk. Bara en aning smartare än ni som inte förstått tjusningen med att inte äta, se kilona rasa, och tillslut få känna dom rena, vackra benen.

 

Det är fruktansvärt. Jag tänker då på de sidorna som handlar om pro ana, det utför en sån masspsykos.

 

ör att avsluta detta, lagom uppstirrad som jag är, eller rättare sagt skrämd, berörd och frågande. så tycker jag att vi alla måste se på oss själva och på våra vänner. Om man ser någon som är på väg ner i klaveret, hjälp dem upp. om man kommer på det i ett tidigt stadium kan du göra något åt det själv, Men om man låter det gå för långt, utan att söka hjälp, kan det vara döden som är din, eller din väns utväg från sjukdomen.