Tänkte skriva om en händelse som inträffade förra helgen, på lördagkväll för att vara mer exakt. Dagen hade varit smäckfull med tentaplugg i olika former och två timmars tennis, vilket resulterade i en hjärna som var ungefär i samma substans som potatismos.

 

Bestämde mig för att jag skulle ta en långpromenad framåt kvällen för att få lite nytt syre i hjärnan så att jag skulle sova gott för att förbereda mig för söndagens pluggtimmar.

 

Klockan närmade sig åtta halv nio på kvällen och jag drog på mig mina träningskläder, fixade fram ett nytt batteri till min mp3 och sen knöt jag på mig skorna. Kommer ner för trappan och bestämmer ganska snabbt att jag ska gå genom största delen av byn, vilket innebär att jag behöver gå förbi pizzerian som ligger i närheten där jag bor för att komma till de mysigaste gatorna. 

 

Sagt och gjort. Jag vände på klacken och började traska till min tänkta runda. Närmar mig pizzerian och lägger märke till att det står två ganska berusade män i 50års åldern vid uteserveringen. Tänker inte närmare på det utan sätter igång musiken i hörluren, ja hörluren, eftersom jag alltid bara har en lur i så jag inte bli överkörd av en bil jag inte lagt märke till. 

 

Det är då jag passerar männen. Då den ena mannen utbrister; Hallå snäckan! Ska du följa med mig hem ikväll?. Fortsättningen på hans monolog tänker jag inte skriva ut, för den gör mig så fruktansvärt rasande. Sammanfattningsvis kan jag skriva att det hela hade en sexuell anknytning och han framställde mig som ett objekt som enbart var en kropp. 

 

För det första. Den här mannen är gammal nog att kunna vara min far. För det andra. Han var märkbart berusad, dock inget som gör att det här överhuvudtaget skulle vara okej.

 

Jag kände hur fruktansvärt arg jag blev. Rasande. Rosenrasande. Hur jag ville vända mig om, se honom i ögonen och ge honom den värsta avhyvlingen han någonsin fått av någon i min ålder. Berätta för honom hur oacceptabelt hans beteende är, att om han hade haft otur är det precis sånt som han precis gjorde som folk blir anmälda för, hur han överhuvudtaget kan säga något så förnedrande. Berätta hur fruktansvärt patetisk han framställde sig själv och vilken mansgris han var. Orden rusade genom huvudet, det fanns så mycket jag hade velat säga till honom, ställa honom till svars för. 

 

Men vad gjorde jag?

Jag knöt händerna, sa till mig själv att ignorera honom, pluggade in båda hörlurarna riktigt ordentligt och skruvade upp musiken.

Jag bara gick min väg. Från någon som precis behandlat mig på ett sånt sätt som jag aldrig någonsin hade accepterat i vanliga fall. Men det är precis just så det är. Jag tror att många med mig har upplevt den här situationen, kanske alldeles för många gånger. En gång kan räknas som alldeles för många gånger. 

 

Det här riktar sig nog till alla er där ute, medelsålders män, som verkar ha en tro om att ni kan säga vad ni vill till yngre tjejer. Tänk er för en gång extra. Tänk innan du talar och riskerar att göra dig själv till tidernas största mansgris.