#8 Mardrömmarnas tid

Sitter vid köksbordet och tar en paus från pluggandet. Vädret är alldels gråmulet, och känns nog ännu mera gråmulet just idag jämfört med vad det hade gjort en annan dag. Pluggandet står mig i halsen just nu, känns som om dygnets timmar inte alls räcker till just nu. Stressen är ett faktum, precis som tröttheten. Hade kunnat somna på två sekunder, samtidigt som jag inte vill sova på grund av alla mardrömmar jag får när jag är stressad.

 

Mardrömmarna. Det är verkligen mardrömmarnas tid nu. För tillfället minns jag inte riktigt en natt utan dem. Utan att jag vaknar upp mitt i natten av att hjärtat slår så att det känns som om det ska hoppa ur bröstkorgen. När ögonen är tårfyllda och paniken är ett faktum. De där nätterna där man får ligga långa minuter för att intala sig att allt bara var en dröm, de där minuterna som känns som timmar.

 

Jag drömmer om att allt det jag håller kärt försvinner från mig. Jag vet att jag varje natt säger till mig själv att jag borde förstå, att allting är för bra för att vara sant just nu. Att jag bara lever i en drömvärld. En drömvärld som snart nog kommer att raserars och kvar blir jag - ensam.

 

För att göra det värre sitter jag och tittar på bilder. Bilder som på något sätt får mig att tro att mina värsta mardrömmar kanske är sanna. När man kan se tvivlan i folks ögon, när man ser det där man inte vill se. Att se personer göra det där jag drömmer om att de gör, i verkligheten är det på skoj, men i mina drömmar förvandlas de till något helt annat. Att kunna känna den där mardrömspaniken även när jag är vaken.

 

Just nu vill jag bara att den här stressiga perioden ska få ett slut så att alla mardrömmar bara blir till historia. Låt det gå fort.

 

<3 massa kramar till världens bästasyster<3

Andas lugnt, försök få varje kroppsdel att slappna av i tur och ordning. Fokusera på det som är bra, det är faktiskt så att Du har det så bra som Du tror!
Pluggandet är bara ett litet hinder som Du galant hoppar över, det ser bara stort ut innan Du inspekterat det närmare.
Tänk på när vi satte upp hinder på 1,60 i paddocken, först såg det gigantiskt ut, men efter en vecka var det OK, och när man sedan sänkte till 80 cm som skulle hoppas över var det ett plutthinder. Denna höjden tycktes stort innan... Kram gullunge! Ring om det känns hemskt, även om det är mitt i natten!