Igår var dagen. Dagen med stor D. Dagen när vi gick upp med vårt examensarbete och dagen när vi även opponerade. Nervositeten var ett faktum.

 

Dagen började med att jag gick ut och skulle skotta fram bilen från snön. Tidspessimist som jag är så var jag ute i väldigt god tid. Kallt var det också, minus 17 grader. Brrr!! 

Kommer ut till bilen. Lyckas först inte låsa upp den från förardörren. Blir lite arg eftersom nycklen fastnade i nyckelhålet. Men lyckas få ut den och låsa upp bilen från passagerardörren istället. Skönt! Sopar av all snö från bilen och ska sen ta isskrapan från förardörren, vilket sker lagom till Therese anlände. Öppnar förardörren, och ska stänga den igen så jag kunde skrapa rutorna. Men. Nej. Det gick inte. Dörren gick inte att stänga.

Vi puttade, drog från insidan, knuffade, allt. Allt som vi kunde komma på gjorde vi, för att stänga dörrfan. 

Det hela slutade med att vi fick köra hem den till thereses föräldrar, eftersom bilen skulle stå lite säkrare där. Så jag fick helt enkelt ta ett bra tag i dörren och krampaktigt försöka hålla den stängd, i cirka 1 mils bilfärd. Väl framme kan jag ju säga att jag hade en mjölksyra från helvetet i armen som hållt fast bildörren hela vägen.

 

Hur som haver. Dagen D gick bra i skolan. Vår uppsats blev godkänd och opponeringen gick super. Känns riktigt skönt! Nu återstår bara lite kompletteringar idag och sen är det EXAMEN på fredag. Galet!!!!

 

Dagen avslutades med att jag låg blixtstilla i sängen i ett av de värsta migränanfallen jag haft på länge. Blixtstillheten var eftersom jag inte vågade röra mig, jag var säker på att jag antingen skulle kräka eller att huvudet skulle explodera  - lyckligtvis hände inget av det.